Hate you, and everything you did to me.
Jag mår inte bra, jag känner mig ensam och rädd.
Rädd, så jag skakar när jag hör namnet. Mina ben blir tung och magen börjar göra ont, hjärtslagen slår mycket fortare.
Jag vill inte må så här, le varje gång för att dölja rädslan och känslorna. Jag vill kunna le med riktiga känslor.
Kunna vara glad och göra mina föräldrar stolta. Men det kan jag inte sålänge jag bär på allt det här.
Det gör ont så ont.
Jag vill släppa allt, börja på nytt, säga farväl till allt gamalt och bara börja om igen.
Satsa på bra saker, göra mina föräldrar stolta. Jag vill så mycket, men somsagt så får man inte vad man vill, och vid det här fallet är det omöjligt, men jag önskar att det gick. Jag skulle göra så bra ifrån mig.
Man lär sig utav sina misstag, ja.. Men nya problem kommer hela tiden. Jag hatar deet, så jobbigt.
Ibland vaknar man upp och vill typ döda sig själv.
Längtan tills det blir mörkt ute och alla somnar, så man kan gråta sönder sig, få ut allt..
Dagen är tillbaka, börja le, skratta, ha "kul", samla på sig massa ilska och rädsla som man sparar till natten igen.
Så går det till, och det svider. Fan vad jag vill bort.
Näääär ska jag lämna, slippa se mig själv lida, slippa höra skitsnacket och slippa alla jobbiga männsikor.
Hjälp mig...
xx Didii
